Det är den lyckligaste dagen på veckan, fredag och strålande solsken letar sig in genom mitt fönster och kittlar mina ögonlock. Den gångna veckans grå himmel gör att jag tar in varje liten stråle och lagrar så mycket D-vitamin jag bara hinner med. En perfekt dag om det inte vore för min jobbiga förkylning och att jag ligger nedbäddad under mitt täcke. Kontraster. Oundvikliga men ibland omtumlande. I hela mitt liv har jag försökt uppnå balans i livet. De senaste åren har dock inte erbjudit mycket av den varan. Från att bo i Cambodja och Thailand för att jobba med utsatta kvinnor i sexindustrin till att köpa en vacker etta på trygga St Eriksplan. Från att en månad ha mer jobb än jag klarar av till att en annan ha all tid i världen. Från att en vecka umgås med Noah hela dagarna till att vara ifrån honom en vecka. Från att etablera ett företag i Sverige till att planera en flytt utomlands. Från svart till vitt och inget grått däremellan. Men jag har insett att livets kontraster gör att man uppskattar dess säsonger så mycket mer. Det är svårare att ta saker för givet när allting plötsligt kan ändras och man aldrig riktigt vet när. Det tvingar en att vara mer närvarande och leva i stunden. Att suga in så mycket en bara kan av de stunder som betyder något. Well, när jag och Noah är 70+ någonting så kanske vi når en mer stillsam tillvaro men fram tills dess ska vi leva så mycket vi bara kan. I vår perfekta obalans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar